Jaha..........

Nu blir det bloggsemester på obestämd tid.

ingen som lider tror jag....

Jag har kommit i en punkt i mitt 37 åriga liv då allt rasat samtidigt inom loppet av ett par månader.

Delvis mitt eget fel men ändå inte.

Jag orkar ärligt inte mer nu jag, fasar för att det blir som förut dissar allt och alla gräver in mig i ett hörn, vill inte ha hjälpen där är det stoltheten som styr.

Jag har mina systar mina få vänner och min pojkvän thats it. allt annat har jag förlorat.

Mår så dåligt just nu en del av mig skriker efter hjälp men i detta skede kan ingen annan hjälpa än jag själv!! Jag vet bara inte var jag ska börja ...

I mitt snart 38 åriga liv har jag varit med om så många motgångar och knivhugg undrar ibland va fan gör jag för nytta på denna planet?? Men vet ju att jag har det jag har och dom lämnar jag inte i sticket!! Men ja jag orkar inte mer jag vet inte va jag mer kan göra va säger man va gör man m.m

Skitsamma

Förhoppningsvis överlever jag denna gång me...

annars går jag nog under totalt denna gång.

Som jag brukar säga om nog fan stämmer det...

En olycka kommer sällan ensam

Torsdag heela dagen =)

Tjoho... lyckats me bedriften att sova hyffsat i 2 dar *jippi*

har sen efter nyår inte kunna sova alls knappt egentligen sjukt irriterande måste jag säga, delar det intresset me min syster Cilia haha ... ja nä inge kul alls men förhoppningsvis så vänder det snart.

Har en sötnos som ringer å väcker mig så jag slipper sova bort hela dan det är bra det !!

Så det vart det vanliga me trötta ben och grusiga ögon beger man sig till köket sätter på datorn samt drar till vardagsrummet å startar kaffebryggaren eller tvärtom ;-) och porrsurfar mig igenom dagens alla sidor....

Ser ut och inser att fan det vart ju faktiskt en riktig vinter denna vinter det va ju liksom inte igår om vi så säger.... kul för alla barn åså en annan bara svär hatar vinter å kyla.

Tänker då på min andra syster Jessica som sen i slutet av December befinner sig i Thailand och Kambodja det lilla aset tihi!!

Nä hatar inte henne alls hur kan ni tro det ;)

Är samtidigt glad för hennes skull att hon åker iväg det är hon värd men samtidigt förstår jag henne att hon inte ville me tanke på va som hände hemma. Men jag och Cecilia vi klarar oss ändå och hon kommer ju hem snart.... eller ja om 1 månad dårå..

Suttit i dagarna och knåpat ihop papper på saker som behövs till ett ev. jobb som jag hjälper några med. Får dom det har jag ett jobb och... inte fan blir det som städare haha utan något bättre mer berättar jag inte.......... just nu ;-)

Utan jag kommer hålla alla tummar möjliga att detta går vägen. Det skulle göra mitt liv så jävla mycket enklare på många plan.

Tänke slänga in lite blandade bilder då jag har minne som en guldfisk på va man gjort sista tiden haha...

Tjingeling

Förevigt saknad och älskad!!!

Grattis lilleman som skulle fyllt 6 månader igår =(

Tudelulu......

Under livets gång möter man många motgångar vissa mer andra mindre.

Ibland stannar jag till och undrar är jag verkligen värd all denna skit som slår emot mig me jämna mellanrum??

Ska det va så här att leva? Är allt verkligen mitt fel?? Och vad gör man för att ändra på det???

Frågorna är många svaren få.....

Ja men Hej igen jo det vart en djup början på årets andra inlägg hehe.

Men ja nä det har varit ett par turbulenta månader :/

Men börjar sakta sakta komma tebax till verkligenheten .... eller....?

nu får det fan va slut på all skit som sker i ens liv måste ju bli en ljusning nångång.

Låter väldigt tragiskt och djupt jo jag vet och har ju bortsett från vissa punkter det väldigt bra.

2 systrar som man älskar 1 pojkvän som jag älskar vänner som betyder allt ... ja va fan är då problemet? Jo det är ju liksom inte allt för att leva ändå eller hur?

Att va Arbetslös veta att denna månad är sista månaden jag får pengar och en mardröms begravning framför mig får nog även den starkaste att vekna rätt jävla bra!!

Och pengamässigt går väl att lösa sure... gå till socialen och be men fan vägrar göra det....

Jobbmässigt kan det bli riktigt ljust om det går vägen vill säga *peppar peppar* men det är ett tag kvar innan jag får veta det.

Alexanders begravning fasar jag för en del av mig vill inte ens gå då jag vet att jag kommer bryta helt om inte annat se min älskade syster cecilia bryta helt och stackars Jessica som är i Thailand kommer inte ens hinna hem till den =(

FAN FAN FAN FAN...

återkommer .....................

Summerning av 2009

Tror jag har tappat sugen att blogga just nu som ni märkt!!

Summerar året så här....

Är fortfarande tillsammans med jordens underbaraste Markus

Vart Moster till jordens underbaraste lillkille med namnet Alexander

Fick även va med på förlossningen

Drog och festade här och där me mina älskade vänner

Förlorade jobbet som jag på ett sätt älskade men samtidigt va less på

Gjorde lite fler tatueringar

Träffade massa nytt underbart folk

Såg äntligen favoritaobandet Volbeat live i Borlänge

Träffade favvisgrabbarna från Rdd i stockholm igen

Va på ålandskryssning ett par ggr.

Firade julen hemma hos familjen Hjalmarsson i Eskilstuna

Firade Nyåret i goda vänners lag i Karlstad

och...

Den störtsta tragedin detta år vart när våran älskade Alexander hastigt avled blott 4 månader

gammal i början av december.

Det har varit ett år med många skratt och många många tårar.

2010 ser mörk ut just nu för mig men hoppas att det blir bättre.

många privata problem hänger över mig som jag ej orkar ta itu me :/

men måste lösas asap!!

Återkommer om jag orkar

Tack alla ni som finns i min närhet vare sig det är live eller på Rdd eller msn eller sms hehe

Älskar er alla!!!