Tudelulu......

Under livets gång möter man många motgångar vissa mer andra mindre.

Ibland stannar jag till och undrar är jag verkligen värd all denna skit som slår emot mig me jämna mellanrum??

Ska det va så här att leva? Är allt verkligen mitt fel?? Och vad gör man för att ändra på det???

Frågorna är många svaren få.....

Ja men Hej igen jo det vart en djup början på årets andra inlägg hehe.

Men ja nä det har varit ett par turbulenta månader :/

Men börjar sakta sakta komma tebax till verkligenheten .... eller....?

nu får det fan va slut på all skit som sker i ens liv måste ju bli en ljusning nångång.

Låter väldigt tragiskt och djupt jo jag vet och har ju bortsett från vissa punkter det väldigt bra.

2 systrar som man älskar 1 pojkvän som jag älskar vänner som betyder allt ... ja va fan är då problemet? Jo det är ju liksom inte allt för att leva ändå eller hur?

Att va Arbetslös veta att denna månad är sista månaden jag får pengar och en mardröms begravning framför mig får nog även den starkaste att vekna rätt jävla bra!!

Och pengamässigt går väl att lösa sure... gå till socialen och be men fan vägrar göra det....

Jobbmässigt kan det bli riktigt ljust om det går vägen vill säga *peppar peppar* men det är ett tag kvar innan jag får veta det.

Alexanders begravning fasar jag för en del av mig vill inte ens gå då jag vet att jag kommer bryta helt om inte annat se min älskade syster cecilia bryta helt och stackars Jessica som är i Thailand kommer inte ens hinna hem till den =(

FAN FAN FAN FAN...

återkommer .....................